ARTIKLAR

Gränslös konstnär, kraftfull primitivist och naturälskare

Ulrica Hydman-Vallien, en av våra mest folkkära svenska konstnärer, har under 90-talets andra hälft hedrats med stora spektakulära uppgifter som att dekorera Ericssons mobiltelefoner och British Airways flygplansstjärtar. Hon har under en rad av år visat fram ett bildrikt och kraftfullt konstnärskap i många olika material som keramiker, textilkonstnär och målarinna. Hennes pregnanta bildspråk finns på brickor, servetter, kuddöverdrag och vykort. Kraftfullast och personligast är dock hennes engagemang i konstglaset och bruksglaset.

Ulrica, en äkta stockholmska, bosatte sig i Småland redan på 60-talet. Efter Konstfack och två års studier och arbete i USA och Mexiko, kom hon som ung keramiker tillsammans med Bertil Vallien till glasbruksorten Åfors. Efter nio år där närmade hon sig glaset genom att bemåla det, bildkonstnär som hon är. Hon fångade råttor och ormars slingrande väg över de mest skiftande former.

När hon så lämnade keramiken för glaset 1972, byggde hon upp en ateljé, inte lik någon annan, i glasbrukets nedre källarregion. En välordnad och vild miljö på samma gång. Ulrica är en ordentlig person med lika god ordning på sina papper som på sin almanacka. Därför verkar denna mycket verksamma konstnär alltid ha tid. Framförallt har hon alltid tid för sina "flickor på måleriet". Den stora målarateljén på Åfors glasbruk, som huvudsakligen tillverkar allt detta numera världsberömda glas, sysselsätter nämligen många kvalificerade hantverkare, som Ulrica ger uppmuntran och personlig ledning.

Hennes vilja att dekorera har med åren blivit "mer tuktad men ingalunda tam". I målarateljén står arbetsglädjen högt i tak. -Jag är en av dem - de är en av mig. När vi arbetar in en ny serie tittar jag dagligen till arbetet under några veckor, efter det att alla studerat mitt sätt att måla först, berättar Ulrica. Jag gör alla prover. De får ta tid på sig att komma in i den nya motivvärlden. Vi använder emaljfärger som bränns i 540 grader. Det blir blanka penseldrag på glaset av dessa. Ulrica visar ett förråd med urgamla emaljfärger som hon räddat och nu förbrukar med stor försiktighet.

Varje dag som hon befinner sig på bruket träffas alla på målarateljén och reder ur frågor, fikar och promenerar tillsammans. Samhörighet bäddar för ett gott resultat! Ulrica är en frisk fläkt - spontan och egensinnig, unik och framstående inom såväl den svenska som internationella konstvärlden. Hon känner sig kanske särskilt hemma i USA och Japan. Hennes bildspråk når där lätt ut till alla öppna sinnen.

Ulrica har utvecklats till det sena 1900-talets stora stilbildare med sin kalligrafiskt schvungfulla teckning och geniala färgkänsla. Hon är något så ovanligt som en jordnära naturmänniska med en egen bildvärld hämtad från den nära kvinnovärlden: barnets, kärlekens, erotikens och vänskapens sfär. En bildvärld ofta förvandlad till något som brinner och sticker.

Genom att måla på glas har hon sedan 1980-talet lagt grunden till stora försäljningsframgångar. Hennes karaktäristiska kvinnoansikten, schvungfulla tulpaner och slingrande ormar har resulterat i oförglömliga glasserier som Open Minds, Tulipa och den svartvita Caramba. Andra välkända målade serier är Birdy, Goldy, Hearts, Inka och Nevada.

Under 1980-talet utvecklade hon egna glastekniker som Javeltekniken och Kabale, vilka bokstavligen fördjupar upplevelsen av hennes glaskonst. De på målade podier placerade, grovt huggna och bemålade glasblocken tillhör något av det mest eftersökta på gallerier, privata och offentliga samlingar idag.

Som Edition'92 presenterade hon motiven Adam, Eva och kristallen. Ulrica kombinerar med engagemang gammal och ny teknik, förnyar ständigt hantverket i de olika verkstäderna. Hennes omsorg om glasindustrin är djupt känd.

Serien Nevada från 1993 består av tre rejäla vaser och två stora krukor i jordfärgat dunkla färger, keramiska i formspråket och målade med fågel-, fisk- och andra djurmotiv. En stark förnyelse av hennes pregnanta form- och bildvärld.

Serien Sargasso är tillverkad i glasklar kristall. Gravyr med gammal teknik och kant med taggiga påklipp avslutar vas- och skålserien.

I serien Kaljoka från 1996, med vaser, skålar och tallrikar i olika storlekar, ser man tydligt inspiration från hennes första resa till Australien. Med graverat mönster på målade svarta och blå ytor, berättar Ulrica om drömvärldens djur: ormar, ödlor och fiskar. Tekniken med en grov gravyrpenna ger det rätta rustika intrycket.

Trots alla utflykter i olika tekniker och industridesignerns underordnande av funktionen, finns här en stark och tydlig konsekvens i hennes arbete sedan tre decennier. Hennes motivkrets är den privata, men uttrycket är universellt. Vi känner hennes puls i såväl Australien som Japan, USA och Mexiko.

"Bilden är mitt uttryckssätt, i evighet vill jag att glaset skall leva nära handen, nära känslan, nära hjärtat."

MA

Ulrica Hydman-Vallien (född 1938) är en av våra mest folkkära konstnärer och en av dem som har nått internationella framgångar. Ni känner säkert igen hennes slingrande ormar, tulpaner och vargar från hennes glas och målningar, och har ni rest med British Airways eller har en mobiltelefon från Ericsson, så är chansen stor att ni har träffat på Ulricas konst.

Allkonstnär

Ulrica lever i högsta grad upp till begreppet allkonstnär. Mest känd är hon kanske för sina glas och akrylmålningar, men hon producerar även keramik, akvareller och textilier. Det var som keramiker hon kom till maken Bertil Vallien, men med åren har leran fått lämna plats för andra uttrycksformer och sina största framgångar som konstnär har hon vunnit som glasformgivare.

Konstnärliga makar

Paret träffades när de gick på Konstfack i Stockholm där Ulrica läste keramik och glas. Efter avslutad utbildning gjorde de 1961-1963 studieresor till Mexiko och USA, där de båda arbetade med keramik. Väl hemma i Sverige igen erbjöds Bertil Vallien jobb som konstnär och designer på Åfors glasbruk och snart gick flyttlasset från Stockholm till den lilla glasbruksorten i innersta Småland. Där bosatte de sig i Bromsastugan, ett 1700-talshus som med åren har växt och idag rymmer både ateljé och utställningshall.

Uppmärksammad debut

Det skulle dröja ända till 1972 innan Ulrica debuterade som glaskonstnär. I protest mot den konservativa branschen - som ofta ifrågasatte hennes djärva idéer - bestämde hon sig för att debutera med Råttskålen. Pjäsen var tänkt att passa som exklusiv gåva, men Ulrica dekorerade glasskålen med stora svarta råttor och skålen ratades omedelbart av ledningen och sattes aldrig i produktion.

Omtyckta glas

Vid det laget var Ulrica redan en etablerad konstnär och en nationellt känd keramiker och hon vägrade att ge upp sina glasdrömmar. Till en början ställdes det krav på henne att hon skulle anpassa sig efter uppköparnas smak, men Ulrica har alltid gått sin egen väg och under 80-talet vann hon folkets hjärta med glasserier som Tulipa, Caramba och Open Minds. Serierna blev även mycket omtyckta utomlands, speciellt i USA, Japan och Tyskland. 1999 omsatte hennes glas 65 miljoner! Och det råder ingen tvekan om att det är Ulrica som står bakom många av Kosta Bodas försäljningsframgångar.

Flygande konst

Hon är också en av de 50 utvalda konstnärer runt om i världen som har fått det prestigefyllda uppdraget att utsmycka British Airways flygflotta, allt från flygplansstjärtar till servetter, porslin, biljetter och brevpapper.
- Ulrica Hydman-Vallien har sannerligen givit svensk design ett nytt ansikte!

Beatrice Ståhle

Egen väg och eget språk

Hon är internationellt erkänd men känner sig mest hemma i de djupa småländska skogarna. Möt glaskonstnärinnan Ulrica Hydman-Vallien, en kvinna med starka åsikter.

Sedan 1996 är Ulrica Hydman-Vallien och maken, Bertil Vallien, hedersledamöter i Kalmar nation, som reser världen runt med sina alster. Jag begav mig till Åfors glasbruk för att prata med Ulrica om hennes konst och konstnärskap. Hennes ögon är starkt målade med kajal och hennes blick är rak. Hon tycker sig ha skapat en egen trend och hon beskriver sig som temperamentsfull. Ödmjuk mot de som betyder något men också ilsken och bråkig. Ally McBeal har Ulrica Hydman-Valliens glasskål på sitt skrivbord och världen står öppen. Jag funderar på hur Ulrica har lyckats och hur hon slagit sig fram.

Konstnär och designer

Efter att ha tillbringat några timmar på glasbruket förstår jag att Ulrica är mån om att föra en dialog med de som arbetar där. På bruket finns både hantverkare och administrativ personal. Ulrica nämner att hon arbetar som designer på en industri och i viss mån måste anpassa sig efter det. Men konstnären Ulrica Hydman-Vallien kommer trots allt till uttryck i de bilder och dekorationer som förekommer på de flesta verk.
Det känns först lite konstigt att gå omkring och se ett tiotal glasmålare måla Ulrica Hydman-Valliens bilder. Hon ställer själv frågan om vem designern designar för och svarar: "Det är självklart för mig själv och min industri. Då måste man vara kommersiell och det är ju väldigt fult att vara det. Men jag tänker inte gå in och försvara det utan jag bara är det."

Årsta glasbruk

Då intervjun med Ulrica är över frågar jag glasmålaren Björn Önnerhag om hur han upplever stämningen på bruket. Jag får som svar att det råder ömsesidig kärlek mellan konstnärsparet Hydman-Vallien och de som arbetar åt dem.
"40 glasmålare har Ulrica och Bertil satt i arbete. Det är stort det, för 20 år sen fanns det inga. Glasbruket har varit nedläggningshotat många gånger men Ulrica och Bertil har alltid kämpat för att det ska få vara kvar."
Jag frågar hur det känns att måla någon annans bilder och han förklarar att han inte kan kalla sig konstnär utan snarare hantverkare. Han tycker att Ulricas bildspråk finns i honom efter sex år vid bruket.

Ulrica kom in på konstfack när hon bara var 17 år. Idag är man betydligt äldre då man kommer in och några riktigt unga designers går knappt att hitta. Hon berättar att Årsta glasbruk varit på konstfack och letat efter en bra formgivare men inte hittat någon. Ulrica tycker sig sakna den galna självständiga formgivningen med egen vilja och styrka. Hon tror att orsaken till likriktningen mycket har att göra med att samma journalister ständigt uttalar sig i medierna och på så vis tränger in eleverna i en fålla. Lärarnas och kritikernas esteticerade tycker hon är farligt och hon tror mer på att uppmuntra olika uttryck än att försöka eftersträva en enhetlig svensk design.

Igenkännande

Vad är då så speciellt med Ulrica Hydman-Valliens bildspråk? Ofta förekommande symboler är ansikten med stora ögon, ormar och masker. De symbolerna har funnits i konst i alla tider och i många olika kulturer. Men Ulrica tror inte på något universellt symbolspråk. Hon beskriver sig snarare som en primitiv konstnär som snappar upp saker och sedan gör det till sitt, med ett tydligt och lättigenkännligt uttryck. Tulpanen är en symbol som många har kommit att förknippa med Ulricas verk och det är i igenkännandet som hon tycker sig se nyckeln till framgång. Eftersom tulpanen kommit att bli så pass etablerad på marknaden tror hon att osäkra köpare hellre köper något de känner igen än att köpa något som de inte riktigt vet vad det är.

Provokativ debattör

Framgången handlar dock inte bara om att hennes bildspråk blivit känt utan också att hon som person blivit något av en sverigesymbol som många känner till. Det är en viktig komponent i Ulricas konstnärskarriär och hon tror att det är väldigt viktigt att synas.
"Ingen kan överleva om ingen ser dig. Sen får man välja vem man vill bli sedd av. Är det viktigt att det är mamma eller en konstnärskollega? Jag har dem som jag tycker det är viktigt att bli sedd av."
Ulrica Hydman-Valliens dekor och tyger syns allt som oftast i både svensk och amerikansk TV och hon blir ständigt tillfrågad om hon vill vara med i olika debattprogram. Det har rört sig om allt från "Good morning America" till ekonomiprogram i Sveriges Television. Aktier är något som Ulrica tycker är kul och det har medierna tagit fasta på. Experterna blir allt färre i debattprogrammen och Ulrica tror sig veta varför hon istället tillfrågas som debattör.
"Experterna är alltför tråkiga. Jag är en bred företrädare för folket som också håller på med aktier men inte talar om det. Jag sätter saker på sin spets och är rätt provokativ".

Gå sin egen väg

Den kritik som Ulrica fick efter sin första utställning 1964 var att hon var osvensk. Hennes olikhet har kommit att följa med under hela hennes karriär. Hon har beskrivits som käringen mot strömmen och alldeles fel. Men i all brokighet så har Ulrica Hydman-Vallien lyckats etablera en väldig respekt. Troligen därför att hon vågat vara olik och utvecklas i den riktning hon velat. Att Ulrica vågat gå sin egen väg och behålla sitt säregna uttryck tror hon har mycket att göra med det temperament som hon föddes med. Hon berättar att känslorna kommer före tanken och temperamentet är en viktig källa till spontaniteten som är utmärkande för hennes verk. Hon säger att hon kan bli väldigt arg. Med åren har hon lärt sig att be om ursäkt. Någon god människa har hon aldrig försökt att vara.

Bas i Småland

Trots att hela världen ligger öppen och att resorna är många är det ändå Åfors som är basen. Den offentlighet som Ulrica Hydman-Valliens konstnärskap inneburit bottnar i det nära livet där känslor, relationer, kärlek, att födas och dö är det som står i centrum. Familjen och promenader i skogen är viktiga eftersom människor och naturen ger Ulrica inspiration och energi. Någon ordning tycker hon sig inte se i livet utan snarare en total oordning där man aldrig riktigt vet vad som ska inträffa. När livet tar oväntade vändningar är konsten det enda sättet att gå vidare och få ur sig det som inträffat.

Jag lämnar Åfors glasbruk med en gemytlig känsla och en bild av hur Ulrica Hydman-Vallien nått sin framgång. Kvar finns dock fortfarande en känsla av att det måste finnas en anledning till varför också barn skriker av lycka då de ser hennes verk. De vet inte vem hon är i offentligheten och då kan jag inte låta bli att tänka att det måste vara det klara bildspråket, som pratar direkt till våra hjärtan, som faktiskt fört Ulrica Hydman-Vallien ut i offentligheten.

Elisabeth Forslund